I tjänst hos folkmordet? (In service of Ethnocide?)

Darkness in El Dorado Controversy - Archived Document

Internet Source: Göteborgs-Posten, Recension, pp. 46-47, March 11, 2001
Source URL: none

I tjänst hos folkmordet? (In service of Ethnocide?)

Åberg Lars , Lopez Mills Dario

Boken: I den antropologiska forskningen om Yanomami-folket i Amazonas har allting briserat: konflikterna kring forskningsmoral, utveckling, människosyn och livets värde.

När de sista "vilda" indianerna i Nordamerika hade kuvats uppstod hos forskareoch författare en önskan om att återuppväcka dem. 1911 dök en ensam överlevande yahi-indian upp efter att ha hållit sig gömd i fyrtio år i ett bergsmassiv i norra Kalifornien och han mötte en våg av nostalgi. Han ställdes ut på Berkeleyuniversitetets museum och människor köade för att få se "stenåldersmannen". Han lärde sig att posera för kamerorna. Snart drabbades han av lunginflammation och senare tuberkulos. På sin dödsbädd utsattes han för en skur av frågor från en ledande lingvist.

Yanomami-folket, som lever i Amazonas i gränslandet mellan Brasilien och Venezuela, har kommit att personifiera vår tids fascination för det fördrivnas kvardröjande existens. De levde länge utan regelbunden kontakt med det omgivande samhället, men de senaste 50 åren har de belägrats av en gradvis allt närgångnare svärm av vetenskapsmän, guldgrävare, vägbyggare, dokumentärfilmareoch journalister.

För många antropologer har en vandring in i yanomamis regnskog blivit en rituell handling som fört dem till ämnets kärna. Och där inne, i mörkret på väg mot El Dorado, har allting briserat: konflikterna kring forskningsmoral, utveckling, människosyn och livets värde. Striden om bilden av yanomami har för länge sedan upphört att vara inomvetenskaplig. Ja, kan antropologin ens kallas en vetenskap? Dess framväxt som kolonialismens skugga, rättfärdigande eller ifrågasättande, gjorde den i hög grad politisk och kampen om den sanna framställningen av djungelns mytiska invånare hämtar argument hos såväl marxismen som sociobiologin. Det senaste årets mest omtalade bok i ämnet är den amerikanske journalisten och forskaren Patrick Tierneys Darkness in El Dorado, som domineras av ett generalangrepp på den berömde antropologen Napoleon Chagnon vars bok Yanomamo: the fierce people från 1986 blev en verklig bestseller. Den brittiske författaren Kenan Malik har liknat Tierneys bok vid en brandbomb i ett redan fullsmockat rum. Konservativa National Review talar om en av de värsta smutskampanjerna någonsin mot en vetenskapsman.

Men Tierney är ingalunda ensam i sin kritik; de som vill jaga ut Chagnon ur regnskogen hittas både bland akademiska kollegor och bland indianer som hjälpt hans expeditioner. Tierney har samlat material under ett decennium och hans slutsats är att Chagnon, inspirerad av sin mentor eugenikern James Neel (som dog i fjol), velat skapa en Chagnon-värld, en temapark där vildarna anfaller och forskarens filmteam formulerar tillrättalagda slutsatser. Läser man Patrick Tierney bokstavligt finns ingenting kvar av den antropologiska superstjärnan. Denne har manipulerat sitt vetenskapliga material för att få yanomami att framstå som mer aggressiva och våldsamma än de är. Hundratals indianer har dött i mässlingsepidemier sedan de, uppenbarligen i testsyfte, behandlats med undermåligt vaccin av Chagnon och Neel ("vetenskap i folkmordets tjänst," skriver Tierney). Motsättningar mellan byar har skapats eller underblåsts av Chagnons filminspelningar och perioderna med uppblossande våldsdåd i området sammanfaller med filmteamets närvaro. Som en bottenklang till denna destruktiva forskning ljuder teorin om att hos yanomami slåss männen om kvinnorna och att i det primitiva iscensättandet av socialdarwinismen - de som dödar sina konkurrenter får fler hustrur och för vidare sin starkare överlevnadsinstinkt till nya generationer - bekräftas de urval som är naturliga och de mönster som är människans ursprungliga och sanna. Tierney underkänner det mesta i Napoleon Chagnons berättelser. Med en drastisk formulering konstaterar han att yanomami inte slåss om kvinnor utan om tillgång till västerlänningar - och då särskilt antropologerna och deras gåvor. Själv har han kritiserats för att inte lägga fram konkreta bevis och för att väva samman tolkningsbara intervjuer med tveksamma omständigheter. Men oavsett författarens drivkrafter, som förmodligen domineras av upprördhet, och hans fladdriga framställning som ibland gör det svårt att acceptera logiken i de slutsatser han vill hamra hem, är Darkness in El Dorado en historia att begrunda. De fysiska, sociala och kulturella övergreppen på yanomami är sedan tidigare väl dokumenterade. Att de varken är grymma bestar eller ädla vildar kommer som en överraskning endast för reaktionärerna och romantikerna. Yanomami har, inte minst genom sin visuella framtoning, i omvärldens ögon blivit symboliska bärare av den tragedi som kolonialismen fött fram. Med sina enkla redskap har de av den globaliserande centrifugalkraften slungats allt längre ut i den tystnad och övergivenhet, som till slut också förlamat dem inifrån.

Kan man lita på någon antropologisk skildring efter detta? Patrick Tierney drar ut en av sina trådar och förbinder den amerikanska vetenskapens intresse för isolerade djungelfolk med dess atomexperiment. Bakom många av de tidiga expeditionerna till Yanomamiland fanns atomenergikommissionen AEC, ansvarig för bland annat provsprängningarna i Nevadaöknen. När man jämförde effekterna av nedfall och radioaktiv påverkan på olika platser fann man att yanomami hade osedvanliga mängder jod i sina sköldkörtlar. Detta blev en av de upptäckter som satte fart på de genetiska tester och den handel med indianska blodprover och benrester som förde James Neel och Napoleon Chagnon djupare i in mörkret.

På vägen till El Dorado fick idéerna om övermänniskor och naturligt urval nytt syre och det kan tyckas som om hela antropologin förorenades och spårade ur.

Lars Åberg

Patrick Tierney
Darkness in El Dorado
How scientists and journalists devastated the Amazon
W.W. Norton

Picture: DARIO LOPEZ-MILLS kolonialiserade. Två Yanomamibarn leker med flygplan i närheten av sin by. Indianstammen har de senaste 50 åren haft en allt tätare kontakt med civilisationen.