Internet Source: Svenska Dagbladet, Kultur, p. 52, March 12, 2001
Source URL: none
Lennart Lundmark
Kommentar. Socialantropologen Chagnon anklagas för att ha rubbat balansen i ett indiansamhälle.
på flera par rader.
Striderna inom ämnet socialantropologi får ofta en politisk underton, särskilt i USA. Där menar den antropologiska vänstern att studier av isolerade stamfolk bevisar att människan "av naturen" är fredlig, kollektivistisk och altruistisk. På den motsatta flygeln hävdas med lika stor emfas att det finns vetenskapliga bevis för att hon är egoistisk, konkurrensinriktad och aggressiv. För 17 år sedan fick högern in en fullträff när den australiske antropologen Derek Freeman tämligen övertygande visade att Margaret Meads klassiker "Coming to age i Samoa" från 1928 byggde på missuppfattningar och att hon sett det hon velat se. Mead hade i huvudsak förlitat sig på endast två informanter och de hade bara drivit med henne. Det var en attack på vänsterns gudmoder, som hade "bevisat" att en uppfostran utan tvång och med stor sexuell frihet för ungdomen ledde till ett harmoniskt samhälle. Debatten om Meads resultat pågår fortfarande och lär göra det länge än. I det senaste fallet är rollerna ombytta. Nu påstås en av den antropologiska högerns favoriter ha fuskat. Napoleon Chagnon anklagas för att ha manipulerat data för att kunna beskriva Yanomamoindianerna på gränsen mellan Venezuela och Brasilien som besatta av krigslust och ständigt upptagna av mord och våldtäkt. Angrepp på Chagnon har inte varit ovanliga i antropologkretsar, men nu har de nått allmänheten i och med publiceringen av boken "Darkness in El Dorado" av den undersökande journalisten Patrick Tierney. (Han sammanfattar den i en lång artikel i tidskriften The New Yorker den 9 oktober i år). Tierney nöjer sig inte med påståenden om fusk. Han menar också att Chagnon gjort medicinska experiment som lett till att hundratals Yanomamo har dött. Striden är redan i gång. Upprop undertecknas mot Chagnon, som har kallat sina kritiker för marxister och politiskt korrekta "bleeding hearts". Oberoende institutioner har påvisat en del fel i Tierneys bok och det verkar som om anklagelserna om att Chagnon medvetet spridit mässlingsepidemier bland Yanomamo inte håller. (Mer om försvaret av Chagnon finns på hans hemsida www.anth.ucsb.edu/chagnon.html).
Men det verkar vara klart att han ägnat sig åt så kallad checkhäftesantropologi och fört in hela flyglaster med machetes och grytor som han använt för att köpa information. Därmed skulle han ha rubbat balansen i Yanomamosamhället så att det var betydligt våldsammare när han lämnade det än när han kom dit första gången 1964. Det var våldsamt redan då, men kritikerna menar att det berodde på yttre påverkan. Missionärer skall ha fört in eftertraktade metallföremål på 1950-talet. Striderna om dem raserade samhällsordningen. Under tjugonio års tid gjorde Chagnon flera resor i området och spelade bland annat in ett antal filmer. Även de utsätts nu för kritik. I en av de mest uppmärksammade skildras en ceremoni med stridsyxor. Den avslutas med ett smackande ljud som ger intrycket av att en deltagare dräps med ett slag i huvudet. Filmfotografen hävdar nu att ljudet åstadkoms i studio med hjälp av en vattenmelon.
En av anledningarna till att Chagnon blivit så avskydd av den antropologiska vänstern är hans påstående att våldet hos Yanomamo orsakas av strider om kvinnor som sedan ofta våldtas. Han anknyter också till sociobiologin och menar att den som är mest våldsbenägen får de bästa möjligheterna att sprida sina gener. I en artikel i tidskriften Science 1988 hävdade han att de av Yanomamo som begått de flesta morden också hade flest barn. Chagnons resultat har naturligtvis använts i den aktuella politiska debatten. Men att dra in socialantropologers resultat i debatten om samhällsfrågor i högteknologiska samhällen är fullständigt meningslöst. Här är inte antropologerna själva de värsta syndarna. Det är de som plockar några rader här och där i undersökningarna och försöker foga in dem i sina redan färdigstöpta samhällsmodeller.
Det är självfallet inte möjligt att avgöra vilken som är människans "sanna natur" genom att studera stamfolk som lever i lågteknologiska kulturer. De kallades en gång "folk utan historia" därför att man trodde att allt hos dem varit oförändrat sedan urminnes tider. Men nu vet vi att de inte varit så isolerade som åtminstone en äld- re generation antropologer påstod. Gång på gång visar historiska undersökningar att de under hundratals år haft förbindelser med andra och att det förändrat deras samhällen. Normer som har tolkats som "ursprungliga" har visat sig vara uppfunna av någon missionär för något sekel sedan. Skillnaderna i samhällsorganisation finns där från det ena seklet till det andra. Och olikheterna samhällena emellan är som bekant enorma. Men de stridslystna på båda ytterkanterna verkar dessvärre oförmögna att inse att människans "sanna natur" endast manifesterar sig i förmågan att skapa en oerhörd mångfald av samhällsformer, seder och trossystem.
kultur@svd.se
Copyright: Svenska Dagbladet eller artikelförfattaren.
Content is copyright © by the authors, websites, or companies that originally published and/or wrote the text of this document. Page design and layout is copyright © Douglas W. Hume.